Observerare
Vissa dagar, när jag inte kan eller vill prata med någon, observerar jag folk. En del männsikor verkar vara så himlans mysiga att man bara vill ge dom en kram. Som en gammal man jag såg för ett par dagar sedan. Han hade vitt hår och rullator och han var sådär gullig som bara gamla kan vara. Men det allra bästa med honom var att han tycktes ha någon slags kärlek till fotboll (folk med någon slags kärlek är nog bäst av alla, ibland åtminstone). När jag satt för mig själv och lyssnade på min mp3 på bussen såg jag plötsligt den här mannen svicha förbi utanför fönstret. Han hade slagit sig ner på rullatorn och satt och kollad på en fotbollsmatch. Till råga på allt var det säkert 150 från planen och han hade ett stängsel i mellan sig och planen! Men han såg så lycklig ut på något vis. Som om att inget annat betydde något, att det var just den där fotbollsmatchen som var hela hans liv.
Jag undrar om han var precis så där som jag föreställer mig?
Antagligen inte. Men kanske..
a
